Jag fick ett mail av Per Hållnissa som bodde i närheten av kruppa fäbod i sommars när varg attackerna ägde rum. Han vill visa Sverige att det inte bara är jägare som vill ha en ändring i dagens rovdjurs politik! Här nedan kommer hans berättelse.

23 juli 2009.

Fårägaren Olof Sjeldrup har märkt att ett ett får har blivit taget av vargen och informera Länstyrelsen i Dalarna om detta. De skickar upp en besiktningsman till Kruppa fäbod den 23 juli 2009. Jag Per Hållnissa har en fåbodstuga i Kruppa fäbod och blir informerad om att ett får har blivit taget av en varg. Jag ber att få följa med och titta på det skadade/döda fåret, som ligget ca 100 meter från vår inhängande tomt (gärsgård). När vi går i skogen visar Olof S rester av flera får, som har blivit dödade av rovdjur. Olof S informerar mig om att han har mist ca 15-20st får i år från midsommar till dagens datum. Sedan midsommar har mina föräldrar bott i en annan fäbodstuga på våran tomt; med andra ord så har rovdjuren - med största säkerhet varg - tagit 15-20st får i en omgivning/miljö inte långt ifrån människor - bara ca 100 meter. Vi fortsatte vår vandring och det var ingen vacker syn att se benrester och maginnnehåll från får ligga i skogen så nära vår tomt.

Vid ca kl 12.15, när vi har avslutat vår inspektion, märker vi att fåren, som befinner sig i ovankanten av fäbodvallen, beter sig oroligt. Olof S går till fåren, som befinner sig mot skogskanten, och kommer tillbaka till oss. Då händer det otroliga, att vargen, som gjorde fåren oroliga, springer ut från skogen och in på vallen bara ca 100-125 meter ifrån oss och slår ett får på höger bakben och biter ett stort hål i strupen och håller kvar fåren. Vi närmar oss fåret och när jag busvisslar, tittar vargen upp och släpper fåret och springer in i skogen igen. Olof S tar in alla fåren i hänget, som är utrustat med elstängsel. Fåret, som blev slaget av vargen, blev så svårt skadat, att det fick lov att avlivas. Det finns en videosekvens, som visar konditionen på fåret innan det fick lov att avlivas. Det som gör mig arg och orolig är vargens sjuka beteende. Vargen såg Olof S. Han visste, att det var människor i närheten, men han brydde inte om det. Hans jaktinstinkt är större. Efter denna händelse kontaktar besiktningsmannen från länsstyrelsen berörda personer (chefer) och informerar dem om vad han har sett. Det har kommit till min kännedom, att det är ca 7-9 vargar i detta revir och att de också har valpar. De stora vargarna har ett sjukt beteende, d v s de är inte skygga för människor Deras jaktinstikt är större. Jag frågande besiktningsmannen, om en varg kan gå till anfall mot en vuxen människa och han sa att normala fall så gör de inte det. Då frågande jag om en varg kan gå till anfall mot ett litet barn (ca 4år) och då var han inte så säker på att de inte skulle göra det. Ca 2 timmar efter denna attack träffar jag Olof S igen. Han säger då, att ett annat får har blivit dödat av vargen efter ovan attack i samma område.

Jag har varit i Kruppa fäbod på lediga tidet skollov e t c sedan jag var knappt 1år gammal. Mina föräldrar tog med mig och min bror vi bodde då nordväst om Stockholm så ofta de kunde bara för att här kunde de släppa ut oss så att vi kunde leka utan att vara rädda för bilar etc. Jag har varit här på lediga stunder ända tills idag och jag är 42 år gammal. Man kunde då gå ut i skogen och plocka hjortron och blåbär osv. Jag skulle aldrig göra det idag, jag känner stor olust att gå ut i skogen pga av rådande situation. Jag har idag en dotter på fyra år, som tycker om att vara i fäboden och titta på fåren och plocka blåbär osv. Tyvärr går det inte. När min dotter är på tomten, som är inhägnad med gärdsgård, går jag eller farmor alltid med henne med ett avstånd på max en meter, Det är helt sjukt men tyvärr inte att överreagera Jag har bara en dotter och jag vill inte mista henne till vargarna. Jag förklarade min olust känsla (för besiktningsmannen) att vara i min fäbod med min dotter med dessa sjuka vargar i området. Han förstod min olust och sade, att något måste göras åt situationen. Det har säkert funnits rovdjur i marken runt vår fäbod förut: björn,. lo och kanske någon varg, men nu har något hänt med balansen. Det är för mycket rovdjur runt vår fäbod och i området runt Skattungbyn-Orsa och för litet mat för dem - älg e t c så de söker annan föda så som får. Jag tror, att om man tar hem fåren från fäboden, kommer säkert vargen att söka sig ner till Skattungbyn ca 8 km för att söka föda, Det har varit många incidenter i detta område med varg.

Efter denna händelse ansökte Olof S skyddsjakt. Jag pratade med Olof S och frågade om han har fått något svar. Det blev ett avslag igen. Vad krävas för att få ett beslut om skyddsjakt ? - att min fyra åriga dotter ska bli attackerad?

Olof ber jägare i byn med omnejd om hjälp att vakta hans får på fäbodvallen på dagen så att inte vargen äter upp alla hans får. På grund av alla incidenter med varg inblandad, så ställer flera jägare upp, så nu har vi jägare beväpnande med gevär inne på fäbodvallen och på natten tar han in får i hänget med elstängsel runt. Jag känner stor olust över denna situation, Jag känner inte att jag kan lämna min dotter ensam att leka på tomten, utan hon måste högst vara en meter från en vuxen. Citat från besiktningsmannen från länsstyrelsen "Sunt förnuft" 

Bert Eriksson svarar att han förstår deras oro, för vargar och björnar är ju vilda djur och att han inte kan ge ett entydigt svar på den frågan, utan det sunda förnuftet bör råda i en sådan här fråga. Och mitt sunda förnuft säger mig att jag inte kan lämna min dotter själv på våran inhägnade tomt utan måste vara med henne hela tid med ett avstånd av max en meter. Mitt sunda förstånd säger också att den kan inte vara normalt att ha den situation.

Tisdagen 28 juli 2009.

Min bror har varit ute och tvättat sig och kommer in och hälsar på mig kl är ca 8.30 Vi ser, att fåren går ner mot Granån efter bilvägen och sedan hör vi två gevärsskott. Vi träffar jägarna och de berättar en sjuk händelse till. Vargen smyger upp i ryggen brevid den beväpnade jägaren och försöker att ta ett får bara 2 meter ifrån honom. Han skjuter två skott men ”tyvärr så blir det inte träff”. Det var tur i oturen att det inte blev någon träff eftersom jägaren kunde ha blivit straffad eftersom vargen är fridlyst. Detta anmäls till polis och de kommer upp och gör en polisanmälan. Jag pratar med dem och vill, att det ska vara omnämnt i rapporten, att detta skede endast 100-125 meter från vår inhägnade tomt.

Jag känner ännu större olust för mig själv och min dotter. Vi är instängda på vår tomt och inte ens där känns det säker för min dotter.

Onsdag 29 juli 2009.

Nu har jag fått nog. Jag vill inte vara kvar här och känna mig osäker för min dotter. Vi åker hem till min sambo i Johanneshov, där vi bor.

Vi hade tänkt att åka upp på vår ledighet i augusti men vi kommer inte att göra det pga att jag inte vill ha denna olustkänsla, när jag är ledig och ska koppla av Det blir istället, att man är på spänn hela tiden.

Men nu är det människor, som bor i denna miljö, och, som försöker att driva jordbruk etc för att bevara mångfalden, men jag tror att folk börjar att tappa tålamodet med detta daltande med dessa rovdjur. När det var en varg synlig i Stockholmsområdet för några år sedan, då blev det lite stressigt för ”inte kan väl vi ha en varg i Stockholmsområdet? Dom kan ju vara farliga, men vi ska ha väldigt många rovdjur i Värmland och Dalarna för de är så exotiskt.”

Mina funderingar:

Om man vill ha kvar fäbodar (kulturarv), måste man se till att folk kan vara där. Det krävs en del arbete för att hålla dem i skick.

Om man då tänker: ”Vi tar bort fåren från fäbodarna så försvinner rovdjuren och allt blir bra”. Nä jag tror inte det. Fäboden kommer att växa igen och rovdjuren kommer att söka föda i byarna omkring.

”Men om man har en stuga i skogen så får man väl tåla lite”. Ja det kan väl tycka men som jag har nämnt ovan så har det inte alltid varit så här sjukt Det har säkert varit rovdjur runt fäboden men inte så många och mer älg etc, som de har kunnat äta. När det blir mindre älg och mer rovdjur så räcker inte maten för dem utan då blir det tamboskap. Jag kan tänka mig rovdjur men i rätt balans så att det blir ett sunt beteende från deras sida dvs när människor kommer så ska de vara skygga.

Kommer jag att fortsätta att tillbringa mina ledighter i fäbod och hålla den i skick? Som det känns nu är det ingen avkoppling utan bara en stor olustkänsla.

Politiker och andra befattningshavare: Ta tag i denna rovdjursfråga ordentligt innan den blir för stor. Jag har träffat folk, som har mist sina familjemedlemmar(hundar) till rovdjuren och för inte så länge sedan blev en skogsarbetare attackerad av en björn bara ca 5km från Kruppa fäbod. Det är en sak att sitta på sin trygga kammare och säga att rovdjuren är skygga för människor och att vi ska ha kvar dem till varje pris. Men jag har sett med mina egna ögon, när en varg attackerar ett får i närheten av oss människor och jag lovar att får man inte upp pulsen och adrenalinet då så händer det aldrig. Efter denna vargattack tror jag inte att så många av er vill gå in i skogen med era små barn och plocka bär. Med mina erfarenheter betraktar jag inte vargen som skygg. Den behöver inte känna rädsla för människor, eftersom den inte jagas p g a att den är fridlyst. Dess jaktinstinkt är större än rädslan för människor.

När jag har framfört min olust över denna situation, får jag medhåll från personer, som representerar länsstyrelsen, men när jag ber om ett uttalande medan jag filmar så är det stopp. Dessa personer är säkert erfarna och vet att det är en ohållbar situation men besluten tas längre ifrån verkligheten bakom något skrivbord i Stockholm eller kanske Bryssel.

Skyddsjakt ansökan har avlsagits av Lännstryrelsen i Dalarna se länkar http://www.w.lst.se/template/Forminfo.aspx?id=9252 och http://www.w.lst.se/upload/30/Yttrande%20Skyddsjakt%20Varg%20Kruppa%20fäbod%20090730.pdf