Hur står det till med arterna och utdöendena i naturen?

Frågan har aktualiserats mycket under senare tider när "forskarna" oroar sig för inavel bland de svenska vargarna som i verkligheten består av ett sammelsurium som dels har hämtats från Finland, Sibirien och Estland samt dels tydligen uppstått genom spontan pånyttfödelse och jungfrufödsel i Värmland. Dessutom har flera varit beblandade med slädhundar. De blir då lättare stationära. En vild varg är oberäknelig i sina vandringar. Samlingen är minsann brokig. Denna min utsago kommer självfallet att dementeras hårt men är inte desto mindre sann. 

En i den nordiska naturen likt i Alperna och Pyreneerna verkligen hotad art är den människa som ännu försöker fortsätta ett naturnära liv och få sin utkomst av det. Man gör allt för att möjligheten till att leva på naturnäringar skall omöjliggöras. Linkoladoktrinen om en människotom natur har börjat tillämpas. Människan skall bort från naturen och bo i bostadscentra. Jakten skall helst helt förbjudas så att den människotomma naturen får sköta sig själv på ett jungfruligt vis med en naturens jämnvikt som inte existerar i naturens verklighet där det råder en ständig kamp mellan starkare och svagare. Detta är fanatikernas orealistiska drömmar.

Jag har bland annat beskyllts för att sätta människan som art på en piedestal när jag gått emot den veritabla odlingen av den kinsesiska fiskeskarven (mellanskarven) som hämtats till Europa av människan och nu omöjliggör yrkesfisket. Jo, jag försvarar nog människan som är min egen art och jag försvarar rätten till ett liv på landsbygden och ett liv med kvalitet för den som ännu vill leva naturnära och njuta av naturens "frukter". Jag sörjer djupt den minskande kunskapen om naturens realiteter och fabulerandet kring domedagsprofetior.

Jag är djupt bekymrad över svartmålandet av tillvaron och den förintelsepropaganda som bedrivs i naturskyddets namn. Denna internationella "gröna" propaganda som bedrivs med en oerhörd kraft strävar så vitt jag kan förstå till ett maktövertagande och bör självfallet bekämpas. 

Klimatuppvärmningspropagandan har nu avtagit eftersom jordens normala klimatcykel efter senaste vinter visar att vi är på väg in i en kallare period med varma somrar och bistra vintrar. Jordens magnetfält förändras vilket åstadkommer friktion mellan kärnan och jordskorpan vilket i sig medför ökad kontinentaldrift med jordbävningar och vulkanutbrott. Människan rår varken för klimatvariationerna som pågått sedan jorden uppstod eller kontinentaldriften. Nu måste man försöka med någonting annat.

 I Hufvudstadsbladet debatteras nu utdöendena, ett fenomen som man igen börjat köra hårt med. Inom inget annat område tycks det vara tillåtet att ljuga lika friskt som inom naturskydd och religion. Allt verkar tillåtet och man ljuger friskt.

Jag kommenterar en del av  uppgifterna i en färsk insändare angående den accelererande artutrotningen. "Flera arter utplånas per timme på grund av vår slöserikultur." "Enligt professor Hanski kommer hälften av jordens arter att förintas av människan". Pentti Linkola berättade i ett skriveri i tiderna i Helsingin Sanomat att en art dog ut var trettionde sekund på jorden.

Hur står det till i verkligheten? Det senaste året för vilket vi har statistik tillgänglig är 2008. Då beskrevs 18 225 nya arter för vetenskapen! De flesta var insekter men bland de nya arterna finns också stora däggdjur. Sedan Linné började bokföra arterna har 1,8 miljoner arter beskrivits. Under de senaste femtio åren har ingen ryggradsdjursart med säkerhet dött ut på hela jorden. Bara några osäkra raser och underarter men numera vet ju inte folk ens skillnaden mellan arter och raser. Skillnaden är dock enkel att förklara. Jag själv och en bushman är raser av samma art. En gorilla och jag är däremot olika arter.

2006 meddelade WWF att yangtse delfinen i Kina dött ut men nu har man åter hittat totalt ett femtiotal levande. Eventuellt har en firre i en göl i Mojaveöknen dött ut men det är osäkert. De ryggradslösa djuren har vi inte en sådan kontroll på att vi ens vet när en art eventuellt dött ut. Vi känner endast till ca 300 arter som dött ut under historisk tid. I och för sig är de redan för många men flera av dem vet vi inte med säkerhet om de ens funnits till och flera har varit raser av ännu levande arter. Var finns massutdöendena i vår tid? De är enbart fantasiprodukter!

Vi bör bekämpa nedsmutsning men vi får inte predika domedag och ta bort livsglädjen av våra barn och våra medmänniskor. Njut av naturen och allt liv i den! De flesta arter ökar i antal! Detta har jag många gånger påpekat och kommer säkert att göra det igen!

Eirik Granqvist

Professor vid Shanghai Science & Technology Museum.

Tidigare bl.a Överkonservator vid Zoologiska Museet vid Helsingfors Universitet.

Hej,

Nu har han anlänt min lilla bäbis och han är helt underbar. Allt har hittills gått jätte bra, inga stora problem ännu. De verkar som han bott här sedan han föddes och de måste ju tyda på ett bra psyke. Han sover i sin korg på natten och säger till endas när han vill ut och ska ha mat.

Han är en livlig och snabb valp och allt han hittar är roligt och tugga på, så husse får ligga steget före hela tiden . Man har glömt bort hur det är att ha en sådan här lite krabat men de är mysigt och väldigt kul så tidiga mornar och vassa tände får man ta.

Nu har han äntligen somnat efter att varit vaken och busat i 3 timmar så nu tog jag chansen att skriva något på bloggen. Jag har insett att de kan bli lite svårt att hålla den uppdaterad nu dom närmaste dagarna men jag gör mitt bästa.

Hoppas alla får en trevlig dag..

  Här är vi ute på vår första "riktiga" promenad   Husse och Traj somnar snart framför TV:n efter en lång dag ute i solen   Traj är en väldigt hungrig valp har jag insett   Husse`s filt och kudde är skönare när man ska sola   Här ligger jag och vilar i skuggan   Visst kan jag stå fint redan?   Här är vi på väg hem till Umeå, jag sov nästa hela vägen.   Här leker jag en sista gång innan jag ska åka till mitt nya hem

Hej,

Jag tror jag smälter bort i denna värme. Tänk att även vi här uppe i norr kan ha en sådan tropisk värme varför ska man ut och resa i världen när man kan njuta av den svenska sommaren?

Nu är det ingen ide att pressa en hund men någon cykling utan långa promenader får räka. Man ser att de tar hårt på vovven i värmen så man kan gott och väll vila han nu om de inte finns möjlighet till någon simning i någon sjö.

Men vädret vänder väll säkert snart och man får ta tag med tränig när kvällarna blir svalare. I helgen fick jag ett kort på min nya stjärna. Han ser ut att växa så det knakar och jag räknar ner dagarna till hämtningen. Fredag är den stora dagen då lilla Traj kommer hem, och man har smått börjat göra valp ”säkert” här hemma. Man vet ju aldrig vad den lilla rackaren kan ställa till med så de är nog säkrast att ta bort allt som han kan tänkas äta på.

Något väldigt positiv är att de verkar vara gott om hare i år. Jag har sett flera stycken ute i stugan under helgen och rapporter från andra säger samma sak. De verkar ha vänt med har tillgången och alla som har en unghund kan nog vänta sig en trevlig höst.

Som ni ser så har sommar skribenterna stannat upp lite men var så säker på att senare i veckan kommer ett gäng med nya människor som har skrivit väldigt intressanta artiklar.

Nu ska jag fylla på kroppen med vatten för jag känner att flera liter har runnit ur en när man svettats bort i solstolen. Hoppas alla får en underbar kväll.

Här ligger en trött hund och solar, otroligt nog så gillar han ibland att ligga i solen. 

Solnedgång i stugan. Visst är de underbart?

Här är lille Traj. Visst är han söt? 

Idag är det Gunnar Pettersson ledamot i Svenska Stövarklubben som fått äran att skriva ner sina tankar om jaktens framtid.

Gunnar har jag lärt känna detta år och det är en väldigt trevlig kille som brinner för sin uppgift för oss stövarjägare.

Ha en trevlig kväll.

Stövarjaktens framtid

Idag är det långt ifrån naturligt för en ung människa att komma med ut på jakt eller ens känna någon som jagar eller fiskar. Förmodligen är risken större om man bor i en storstad att man känner någon som är vegan, och inget är då mera naturligt än att grupptrycket gör att personen får sympatier i de kretsarna. Idag är det av yttersta vikt att vi uppträder som jägare och visar vad vi står för och har en etik som är väl underbyggd med både kunskap och känsla. De stövare vi använder ska ha ett drevsätt som gör att det blir fina drev som är njutbara för örat och ur djurskyddssynpunkt acceptabla både för drevdjur och hunden. Avsikten med jakten är ju just jakt och få med ett byte hem till grytan och en god hargryta avnjuten efter en lång dag i skogen är verkligen en delikatess. Detta är viktigt att vi för över till de grupper som inte har en naturlig koppling till jakt och friluftsliv men ändå är påverkbara och det är alla innan grupptrycket cementerat fast åsikter till sanningar.

Idag kan man hitta mycket fina och kul jaktfilmer på allehanda internetsidor men det finns också avarter som inte hör till jakten eller på något vis är försvarbara ur jakt eller etiskt perspektiv. Det är det inte bara vi jägare som med intresse tittar på vad som publiceras på you tube och liknande sidor utan här finns även den massa jag nämnde i början med de som inte har någon koppling till jakt och fiske men ligger nära veganrörelsen. När vi ser något som inte är acceptabelt måste vi agera som goda ambassadörer för jakten påpeka brister och felaktigheter för den som inte vet bättre.

Vid ett möte på Öster Malma pressenterades en motion till Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) från en av deras medlemmar som ville förbjuda jakten med drivande hund för den var det största hotet mot vår vargstam idag. Detta är som jag ser det en skrivelse som är kommen ur en urbaniserad ensidigt tänkande människas penna. De som kommit så långt så dessa åsikter blivit sanningar är förmodligen omöjliga att ge en rättvisande bild av jakten så nu måste ungdomsfrågor och god publicitet synas, både ut mot gemene man och mot maktens korridorer.

Den dagen Adolf Patric Hamilton var med och grundade Svenska Kennelklubben hade han inte en aning om hur stor denna organisation skulle komma att bli och hur marginaliserad jakten skulle bli i samhället. SKK var då en organisation för jägare och med jägare i ledningen vilket det varit en mycket stor del av tiden SKK har funnits och förhoppningsvis kommer det nära sambandet mellan hundklubbarna och kopplingen jakt & hund fortsätta även framledes. De kopplingar vi idag har in i maktens korridorer ska vi alla nyttja och påverka för alla känner vi säkert någon som är politiskt aktiv i någon form, antingen lokalt eller regionalt. Dessa är inte mera än människor och blir de inte visade jakten och får vikten av den förklarad för sig så kommer säkerligen någon visa jaktens grymhet och de avarter av jaktfilmer som också går att hitta på nätet och när detta visas blir det lätt en sanning som kommer slå mot alla oss som har detta som en livsstil och vill föra det vidare till kommande generationer. Nu är det dags att vi alla mobiliserar krafter och samarbetar i frågor rörande jakten och framtiden för densamma!

God hargryta

För ca 4 personer

1 hare

2 hg rökt viltkött, gärna rådjur eller älg
1 gul lök
1 morot
1 bit rotselleri

4-5 dl gula kantareller
1 dl svartvinbärsgelé
8 enbär
timjan
lagerblad
peppar
salt
25 g smör till stekning
2 dl rödvin
1-2 dl grädde

Gör så här

1. Stycka haren i grytbitar, ca 2#2 cm, ansa bort senor.
2. Ansa, skölj och skär grönsakerna i bitar.
3. Bryn köttet väl i stekgryta med lite smör, 10-15 minuter och lägg mot slutet i det rökta köttet. Tillsätt grönsakerna, späd med vin och vatten till köttet är täkt. Tillsätt kryddorna. Koka ihop till ca halva mängden vätska på låg värme 30 - 45 minuter, eller tills köttet är mört. 4. Tillsätt grädde och de stekta kantarellerna, smaka sedan av.

Serveras med pasta eller kokt potatis och en god öl till dryck.

SMAKLIG MÅLTID!

Gunnar Pettersson

Medlemsansvarig Svenska Stövarklubben

Idag är det Anders Åberg som skriver, en Naturfotograf som vistas mycket på olika jakt forum och debatterar frisk om sina åsikter.

Personligen tycker jag Anders är bland dom vettigare inom "bevarandesidan" om det nu finns någon sådan?  En trevlig läsning är det iaf.

Hoppas alla får en trevlig kväll, här blir det räkor och vitt vin....

Jag heter Anders Åberg, jag bor norr om Kungälv i Västra Götaland och titulerar mig numera Naturfotograf. Innan dess var jag metallarbetare i många år.

Jag brukar sälja artiklar med text och bild och ibland även teckningar till olika jakt och naturtidningar. Den löjliga bilden på mig själv får tillskrivas det faktum att fotografer alltid är på fel sida kameran och aldrig har bra bilder på sig själva.

Till dom av er som vill bli rika och leva bekvämt, kan jag säga, bli aldrig naturfotografer. Upp med klockan jättetidigt varje morgon, blöta byxben, tung ryggsäck, myggbett, fästingar, älgflugor och oftast ser man enbart rumpan på dom djur man så gärna vill ha på bild. Sällan får man bilder bra nog att sälja eller ingå i en artikel. Samtidigt är det ett liv jag alltid drömt om att kunna leva och närheten till naturen och den ibland otroliga spänningen i ett djurmöte överskuggar ganska lätt klagolåten.

Eftersom jag bor i Sverige så handlar djurmöten oftast om Älg och Rådjur.

Min våta dröm är att någon gång kunna smyga mig på den riktiga storoxen uppe i någon av Dalarnas fantastiska urskogsmiljöer. Jag vet att dom finns där, har sett några i kikaren på långt håll uppe i fjällsluttningarna och några fina fällhorn har jag också hittat.

På åttiotalet såg jag och fotade en del fina oxar på Hunneberg, men sedan dess har stammen tyvärr skjutits sönder av grevar och baroner,som ville ha dom bästa avelsdjurens horn på sina väggar.

Trofejakt, annat än den kontrollerade variant som bedrivs på en del gods i skåne, tror jag är något som måste fasas ut ur vår Svenska jaktkultur. Den är jämförbar med att ett stuteri alltid slaktar sina bästa hingstar i sin bästa ålder och avlar på unghästar av osäker kvalite. Det skulle sannolikt leda till en rejäl försämring av hästbeståndet efter ganska kort tid, men så har den Svenska älgstammen förvaltats i många många år. Numera är det en hel del jaktlag som försöker förbättra situationen, men jag undrar om det riktigt räcker.

Personligen tror jag på något så drastiskt som att helt enkelt fridlysa alla tjurar över t.ex tio taggar. I södra Sverige räcker kanske inte ens det, då det knappt finns så stora tjurar.Där måste det till en hållbar återställningsplan, liknande Kalmarmodellen kanske.

Rovdjur är något man aldrig ser. Så kan man nästan sammanfatta det, även om jag faktiskt sett Björn några gånger, men då bara från bilen. Flera gånger har jag kommit på rykande färska spår, men björnen har antagligen haft full koll på mig och dragit sig undan. Varg har jag aldrig sett, trots att dom finns här i närheten. Jag tror dock att jag sett ganska färska spår.

Det enda större rovdjur jag kommit i kontakt med är konstigt nog Järv. En dag i Fulufjälls nationalpark såg en Järv på flera hundra meters håll. Jag tittade på den genom teleobjektivet och det nästan ohörbara ljud som autofokusen ger ifrån sig, uppfattade järven tydligen som intressant. Den satte av i full galopp rakt emot mig och stannade mindre än tio meter bort. När den sprang emot mig såg den livsfarlig ut med blottade huggtänder, men när den kom nära tappade den visst aptiten. Den tvärstannade och glodde besviket och förvånat på den märkliga, sannolikt oätliga varelsen framför sig, som dessutom nu hade börjat klicka på ett otrevligt metalliskt sätt. Med en fnysning lommade den iväg in i skogen igen. Det där resulterade i några ganska unika bilder som jag haft med i tre artiklar i olika tidningar nu, både i Sverige och Norge.

Vargfrågan måste man väl ha med här misstänker jag och jag hör till dom som tror att vi kan ha Varg i våra skogar. Dock tror jag att vargen måste hanteras annorlunda än alla andra djur.

Dom två-tre hundra vargar vi nu har, är antagligen för få för att jagas på om man bara ser till vargens bästa, men då hävdar jag att man inte kan Se det enbart på det viset.

Inget rovdjur skapar så stora problem som vargen och om vi inte jagar dom så blir dom med tiden orädda och skapar ännu större problem. Därför tror jag vi måste förvalta vargen mycket strängt, bedriva regelbunden jakt och konsekvent skjuta bort orädda individer. Förvaltningen måste, om den skall fungera, skötas tillsammans med dom som skall leva med vargen.

Nu upplever jag att man ofta struntar i landsbygdsbefolkningens åsikter när besluten fattas och det tror jag inte är långsiktigt hållbart. Skulle denna stränga förvaltning leda till mer inavelsproblem så måste vi kanske lösa det med inplantering av nytt blod. Eventuellt skulle man kunna införa en regel om att skjuta bort lika många som man planterar ut, för att få någon som helst acceptans för det.

Sedan saknar jag ytterligare en parameter i vargförvaltningen och det är den om vad som händer i områden med redan tidigare svag älgstam. Det får nog anses som vetenskapligt bevisat att våra älgar till stor del förlorat sin förmåga att värja sig mot vargen och behöver tid på sig för att återfå den. Svensk forskning tyder på detta. Det kräver att det faktiskt finns några älgar kvar och i vissa områden verkar det se dåligt ut. Där måste man antagligen decimera dom stora rovdjuren för att återfå en livskraftig älgstam.

Många på bevarandesidan tycker säkert detta är alldeles för hårdhänt mot vargen, men jag är övertygad om att vargens framtid i Sverige hänger på Att vi ser till att hålla den livrädd för människor och människolukt och att folk vet att dom har rätt att försvara sig själva och sina tamdjur utan onödigt rättsligt efterspel om det behövs. Annars kanske vi står där en dag med ett vargangrepp på ett barn på väg till skolbussen och då tror jag TV-filmen Vargkriget kommer att framstå som rena söndagsutflykten.

 Till sist, en skön sommar på er alla som läser det här, även om många av er egentligen mest längtar till hösten.

Idag är det Dalarnas ordf i JägarnasRiksförbund som har ordet. Malte Sandström är en kämpe för jakten och våra jakthundar.

Han är en man som säger vad han tycker och det har säkert retat upp många på bevarande sidan. Hoppas ni får en trevlig läsning och tack För du ställde upp och skrev malte.